Ibland är det svårt att veta vad man ska göra på högtider som påsk eller valborg. För mig är de högtiderna så himla suddiga, mest för att min familj aldrig firade dem när jag var ung. Mina föräldrar är helt vanliga svenska medborgare, men de har väl någonstans tappat meningen med att fira dessa högtider som bara finns kvar från den tiden då man trodde på någonting. Idag känns det som att ingen tror på någonting längre. Men i påskas var vi iallfall ute och åt på en restaurang nacka . Vi åt lamm eftersom det av någon anledning är det man ska äta när det är påsk. Man borde nästan införa nya helger som fyller en bättre funktion i dagens samhälle. Exempelvis ha lov och röda dagar då man behöver det, som under vinterhalvåret eller dagen efter nyår. Bakisdagar borde bli de nya röda dagarna.
Jag antar att jag kommer att se ut som en dåre men jag har bestämt mig för att skaffa mig ett par pannlampor och anledningen till det är att det är så mörkt när jag ska ut och springa på kvällarna att jag börjar tycka att det är ganska så obehagligt för jag kan ibland på vissa ställen där jag springer knappt se vart jag sätter fötterna. För ett par dagar sedan så höll jag på att ramla i en stor grop som var i spåret men hann se det precis i sista sekunden annars tror jag att jag hade ramlat så illa att jag hade riskerat att bryta benen av mig och då tycker inte jag att det känns så avkopplande att ta min lilla springtur och för mig ska det vara något som känns avkopplande och inte att jag ska behöva hålla utsikt över vart jag sätter mina fötter.
Jag skulle behöva skaffa mig lite fler riktigt varma tröjor här. Verkligen. För det är nämligen svinkallt på min arbetsplats och sitter där och klapprar med tänder hela dagarna framför datorn. Har påtalat problem flera gånger för de ansvariga som visserligen måste ha varit medvetna om problemet sedan länge då jag verkligen inte är den ende som sitter och fryser. Ändå händer ingenting. Det är alltjämt nära på frysgrader på kontoret och jag står ärligt talat inte ut snart. Nu vet jag inte vem jag ska skylla på här, det är inte säkert att mina chefer är de skyldiga. Kan faktiskt mycket väl tänkas att det är fastighetsägaren vi hyr kontor av som strular och inte vrider upp värmen av någon anledning. Hur som helst behöver jag fler förstärkningsplagg att byta mellan så att jag både slipper frysa och gå omkring i samma outfit dag efter dag på jobbet.
Jag har inte så stora krav på min sambo men det är en sak som jag har tröttnat på rejält och det är nämligen min sambos extremt beroende av att sitta och spela casino på datorn och det kan röra sig om timtals som min sambo sitter där och spelar bort som jag tycker mycket pengar men där ser vi väldigt olika på saken och jag tror inte att vi riktigt kan komma överrens i den frågan dessvärre. Självklart så är det så att precis som med mig själv att jag får lägga pengar på det som jag är intresserad av eftersom vi har en delad ekonomi och det är inte så att jag har blivit personligen drabbad ekonomiskt över det här men vem vet om detta eskalerar så kanske jag kommer att bli det. Den saken som jag tycker är tråkigast med det här är att vi får så lite tid tillsammans för att bara umgås.
Jag tror bestämt sedan en längre tid tillbaka att det skulle bra för mig gå någon form av kurs i första hjälpen, HLR och sådant. Vet till exempel att det ständigt lika högt ansedda http://www.mastertrainingeducation.se erbjuder ett antal mycket bra utbildningar på det här området och jag har faktiskt mer eller mindre bestämt mig för gå någon av dem. Skulle kännas bra. Finns bara ett problem och det är att jag inte säkert vet hur jag ska lösa finansieringsbiten. Bäst vore om jag kunde se till att bli skickad på en sådan här kurs genom jobbet, vore klart trevligt på alla sätt. Men jag kan dessvärre inte räkna med detta, jag vet ju att vår ekonomichef är snål och allmänt gnidig typ som helt säger nej till precis allt som det går. Men man kan ju alltid hoppas på det bästa liksom, vore dumt att bara ge upp helt utan vidare i ett så här tidigt skede.
Ibland drömmer jag om att säga upp mig från mitt jobb och i stället hitta på något mer spännande. Länge hade jag långt utvecklade planer på att bli jurist och ordna jobb på någon häftig advokatbyrå. Sen skulle jag stå där i rätten och utbrista ”Objection, you honour!” hela dagarna. Efter hand kom jag dock på andra tankar. En god vän till mig som faktiskt är utbildad jurist berättade att man utbildning är svinlång och rätt tråkig samt att ingen skriker ”objection” i svenska rättssalar. Det finns heller inget skrank och inga ”ladies and gentlemen of the jury”. Advokaterna och åklagarna vankar heller inte av och an på dramatisk vis, finns inte ens något skrank och domaren har inte svart rock. Nej, i stället sitter alla ner vid helt vanliga bord och mest diskuterar. Tydligen liknar den genomsnittliga rättegången mest ett möte på hem- och skola och det är ju inte direkt vad jag hade tänkt mig.
Jag har under det gångna året blivit mer och mer nyfiken på en praktik som går under namnet psykosyntes. Som jag har förstått saken så är psykosyntesen en lära som går ut på och har som mål att på effektivast möjliga sätt få ut det mesta av människans inneboende potential, utveckla metoder för samtalsterapi och utnyttja human kapital och resurser på ett till fullo på ett empatiskt och lyssnande sätt. Det här känns verkligen som något som skulle passa mig mycket väl. Jag har genom åren studerat och jobbat nästan uteslutande inom tekniska fält vilket också passar mig mycket väl. Men samtidigt har jag en känsla av jag inom mig har mycket mer som bara väntar på att få komma ut. Jag tänker mig att det inom varje människa finns en källa till en urstark och sprudlande kreativitet, men det krävs dock att man har en nyckel till valvet där denna källa bor och jag är övertygad om att Psykosyntes kan vara en sådan nyckel, en skinande nyckel i guld med vilken man kan släppa ut skapandets änglar från överjagets och alla onödiga hämningars låsta fästning.
Jag har tydligen gått upp betänkligt i vikt på senare år. Något som måste ha gått så omärkligt att jag knappt märkt av förändringen. Hur som helst, jag upptäckte detta så sent som nu helgen. Jag och min sambo skulle nämligen då börja med den sedan länge planerade ommålningen av vårt sovrum. På lördagen gick jag upp vinden för att hämta lite verktyg och liknande samt min gamla arbetskläder som jag inte använt på en två eller möjligtvis tre år sådär. Det visade sig tämligen omgående att jag verkligen inte kunde använda varken byxorna eller den där måloverallen som jag sparat för tillfällen som detta. De var helt enkelt på tok för små. Nu blev det målat ändå. Jag fick gå ut och köpa nya arbetskläder. Men det här stör mig, att jag liksom har gått upp så pass mycket utan att lägga märke till. Men det funkar väl, kilona kommer smygande på lömskast möjliga vis.
Igår fick vi presentreklam som vi hade beställt till jobbet och de blev jätte bra, jag var innan en aning skeptisk till det hela ska jag erkänna men nu tycker jag att det var ett riktigt bra beslut för jag tror att de kommer att göra succé när vi ska skicka ut dem till våra kunder och det kan jag tycka är på tiden att vi gör något extra för våra kunder för vi har nog varit lite dåliga på det, trogna kunder ska man bjuda på något extra för att på så sätt visa sin uppskattning. Jag vet med mig själv att när vi har fått presenter upp på kontoret så blir man väldigt glad över det allra helst om det är något som genomtänkt. En gång fick vi ett par jätte goda tårtor där det på tårtan stod företaget som skickat det deras logga, jag kan säga att det gick och små åts ett par dagar på kontoret.
Jag håller nu på att försöka få min vän att avblåsa sin inbokade näsplastik för han har en så snygg näsa så jag förstår inte varför han vill att någon ska in och karva där. Jag vet jag har inget med det att göra och han bestämmer själv vad han vill göra med sitt utseende han är ju en vuxen person. Jag har lätt för att lägga mig i mina vänners liv och jag vet att jag borde backa ibland och inte hålla på och tycka och tänka så mycket som jag gör för jag vet att en del vänner har blivit riktigt förbannade på mig och jag försöker verkligen men jag har så svårt att hålla tyst jag antar att det är en träningssak. Vännen som ska operera sig blev rent ut sagt förbannad när jag försökte avråda honom så där vet jag att jag inte ska säga ett pip till.
Just hemkommen efter att ha hämtat bilen hos Däckteam som har gjort hjulinställning på bilen och jag tycker nu att det känns mycket bättre att veta att allt är bra och att jag inte riskerar att något händer på grund utav att de är felinställda. Min sambo tycker att jag är lite väl petig när det gäller bilen och att jag lägger ut alldeles för mycket pengar på den men det tycker jag är värt varenda spänn för jag anser att det är en investering att ta hand om sin bil och att det genererar i att man kan ha den mycket längre och att man slipper en massa dyra verkstads kostnader för det är så det blir om man struntar att ta hand om bilen det slutar med att pengarna går till reparationer som man hade kunnat undvika. Jag har försökt förklara det för min sambo men får ingen riktig förståelse för det.
Nu har jag förstått hur viktigt det är med att man sover i en bra säng och vad det gör för ens välbefinnande, jag har sedan vi köpt nya sängar sovit som en gud och vaknat utsövd och det bästa utan den fruktansvärda ryggvärk som jag hade tidigare. Min kiropraktor har under ett års tid varit på mig om att jag borde köpa en ny säng för att den jag hade var anledningen till alla mina ryggbesvär och fast att jag någonstans visste att hon hade rätt så tog jag inte till mig det tyvärr. Nu blir jag nästan förbannad på mig själv att jag bara nonchalerade allt som hon sa men det är så med mig att jag är lite trög och tar lång tid på mig med att få saker gjorda men jag lovar er att jag från och med nu ska bli bättre på det.
